Jag tror att livet är som en bok. Alla har sin egen heliga skrift. Tänk er, alla dessa kapitel, alla dessa blad som vänds. Och oavsett ifall man vill glömma eller stanna i det föregående kapitlet, så har man redan läst det. Skulle man glömma det skulle man sluta förstå vad boken, vad man själv, handlar om. Hur det hela hänger ihop. Det hör till historien, kommer alltid vara en del av boken, men bladen fortsätter att bläddras. Människor kommer, människor försvinner igen. En del av dem kommer tillbaka trots att man inte tycker de passar in, en del av dem försvinner för att aldrig nämnas på en enda rad igen. Men bokstäverna i deras namn kommer alltid finnas kvar på sidorna lite längre bak. Och en del människor står alltid där lojalt rygg i rygg med bokens hjälte.

Och jag tror att i denna bok skrivs nya rader varje dag. Orden knappas ner på papper för varje sekund som passerar. Ingenting är redan skrivet, bara det som hände igår. Imorgon är ett blankt papper. Och visst är det ganska härligt, att inte veta vilka namn eller platser som kommer nämnas i mitt nästa kapitel. Kanske gör någon ny entré, kanske kommer någon jag saknat utav bara helvette tillbaka igen. Kanske utspelar sig allt mitt i natten på kullerstenar i Paris. Jag älskar att hålla i pennan.

Hajar måste simma framåt hela tiden för att inte dö.