I Bovallstrand luktar luften av rosor och jasmine, tång och saltvatten. På torget säljs färsk fisk och krabbor som fångats av fiskebåtarna som guppar vid kajen. Högst uppe på ett berg har min mormor sin mörkblå stuga, med en utsikt som jag inte ens tänker försöka beskriva. Där går horisonten ihop med himlen. Vissa nätter när jag druckit te med min mormor har en sådana åskstormar med spöregn brutit ut att jag fått låna ett nattlinne av min mormor och sovit i hennes gästsäng. Om man går över det stora berget så kommer man till Badholmarna, där liggar alla sommarturister i sina badkläder på de kala klipporna och lapar sol. Där fiskar barnen krabbor med klädnypor och krossade musslor, och kiosken säljer glass och fiskhåvar. På kvällarna hörs musik från bryggcaféet, och i utomhusbaren står människor och dricker öl. Någon spelar gitarr och sjunger, innan en gammal klassisk goding sätts på i högtalarna. Och klättrar man upp på Korpusberget och blickar ut över rosa klippöar som försvinner bort  i det oändliga havet känns det som om man skulle kunna klara vad som helst, eller åtminstone kunna flyga.

Och dit åker jag imorgon! Hejdå!