Jag har tänkt på en sak. Hur kommer det sig att vissa saker tar det flera år att lära sig, och sedan bara ett enda ögonblick att glömma bort?

Och om man är nykter och saknar någon, för att sedan vara full som en kastrull och längta efter någon annan - vem är det då man egentligen, på riktigt, faktiskt, saknar?