Idag kom fransmannen in och köpte kaffe, sa att han hade vunnit 50 000 kronor på tio rätt och att han skulle ta med mig till Barcelona. Så bytte vi lite meningar med min knackliga franska, och sedan sprang han efter bussen. I hans bok som han gav mig står att han var advokat i 13 år, och där står att han är politisk flykting från Turkiet. I hans bok står att han frisläpptes från ett turkiskt fängelse efter påtryckningar från Amnesty International.

Jag menar... den här mannen sitter där på mitt jobb och äter, ibland sent om kvällarna. Han sitter alltid ensam. Jag tycker det är så svårt att se människor som äter ensamma. Det gör lite ont i hjärtat på mig av någon anledning. Att min fransman som är så konstig men så snäll inte har någon att prata med, att inte har någon att bara sitta tyst med. Och jag vill fråga honom så mycket, men min franska suger.