Jag tänker skriva det igen, för det är det enda som egentligen pågår. Jag måste verkligen göra någonting. Jag måste känna någonting, få planera någonting, inspireras av någonting, motiveras till någonting, vilja någonstans. I taket ovanför min säng satte jag för länge sedan upp en lapp som uppmanar mig att följa mina drömmar, eftersom att följa mina drömmar ska leda in mig på rätt väg. På sista tiden har jag legat där och undrat vad jag drömmer om numera. Förr var det så självklart. Nu vet jag inte längre. Ja. Alltså: jag vet helt enkelt inte längre.

Det handlar ju att om man faller tre gånger, så måste man ställa sig upp fyra. Faller man sju gånger ställer man sig upp åtta. Livet handlar om att falla och studsa och falla igen, resa sig med blödande knän och krossat näsben om det nu än ska vara så. Jag tycker faktiskt nästan synd om de människor som aldrig får se världen med den utsikt som studsen efter ett hårt fall ger.

Summa summarum: jag har pengar. Jag har tid. Jag har verkligen all tid. Jag är ung. Jag är helt borta. Var fan är jag? Var fan ska jag?

Ni fattar grejen.