I ärlighetens namn nu. Idag har jag haft ont i magen. Vid alla möjliga tillfällen utan egentlig anledning har det sugit till sådär som det gör när någon man inte vill träffa dyker upp mitt framför en. Jag går fram, jag går tillbaka. Jag ställer mig och funderar på vad det var jag tänkte göra. Jag får en impuls att lägga mig ner på golvet. Så frågar jag mig vad är det som händer egentligen och får inga bra svar alls.
Allt det här med att människor inte tycker om förändringar. Jo. Vad ska jag göra nu när jag är stor? Vad ska jag bli? Var ska jag åka? Vilka människor vill jag omge mig med? Finns det någonting som heter "rätt ordning" på saker och ting? Mitt huvud snurrar runt som kläderna i en tvättmaskin. Det är nästan så att jag vill kräkas, men kanske är jag bara bakis idag.
Och människor som får mig att inte fatta vem jag är, är inte sånt ångestframkallande om något? Hur fina de än är. Hur lätt det än är att förstå varför människor blir kära i dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar